Aktiebolagets styrelsemedlemmars skadeståndsansvar vid försummande av bestämmelserna om likvidation

HD 2012: 65

Bakgrund

Rentwell Oy (härefter ”Bolaget”) startade sin affärsverkasamhet i början av 2000-talet. Det är ostridigt att Bolagets eget kapital hade minskat radikalt redan efter den första räkenskapsperioden.

Enligt den dåvarande Aktiebolagslagen 13:2§ var styrelsen skyldig att kalla till bolagsstämma för att försätta bolaget i tvångslikvidation, i fall att det egna kapitalet var negativt. Bolagets enda ägare och styrelsemedlem fortsatte idka affärsverksamheten trots vetskapen om ett negativt eget kapital 30.4.2002.

Bolagets skulder fortsatte att växa. Bolaget försattes i konkurs av borgenärerna 20.10.2005. Vid det här tillfället var skulderna redan över 100.000,00 euro. Konkursboet krävde skadestånd av Bolagets ägare på basis av försummelse av tvångslikvidationsförfarandet.

Behandlingen

Tingsrätten fanns Bolagets ägare skyldig till försummelse av tvångslikvidationsförfarandet, men ansåg att Bolagets ägare bara ansvarade för en fjärdedel av skadan gentemot Bolaget.

Hovrätten och Högsta Domstolen (härefter ”HD”) ansåg däremot att Bolaget i sig inte lidit någon skada, utan att borgenärerna var de skadeståndsberättigade. Eftersom borgenärerna inte framställt något krav (kravet var framställt av konkursboet), förkastades käromålet.

Skillnader mellan gamla och nya lagen

Tvångslikvidationen var till för att skydda bolagets borgenärer från skada. Tvånglikvidationens påföljder enligt dåvarande Aktiebolagslagen var dock problematiska i förhållande till lagens reglering gällande skadestånd.

Syftet med det nuvarande anmälningsförfarandet är framförallt att informera bolagets intressegrupper om bolagets ekonomiska situation. Då anmälan registrerats blir uppgiften offentlig. I ljuset av bolagets intressegrupper är slutresultatet av både tvångslikvidation och anmälningsförfarande det samma, men en registeranmälan kan strykas ifall bolaget lyckas öka det egna kapitalet så pass mycket att verksamheten kan fortsätta.

Det finns alltid risker med affärsverksamhet. Det är inte rimligt att ålägga styrelsemedlemmar ett ansvar som skiljer sig för det normala skadeståndsansvaret (ansvar förutsätter vållande samt orsakssamband mellan skada och vållande).

HD:s argumentation

Kärnfrågan i fallet kan ställas som följande: Hade Bolagets ägare genom sin försummelse att ansöka om tvångslikvidation, orsakat sådan skada som han på basis av dåvarande lagens 15 kap 1§ skulle vara skyldig att ersätta konkursboet? HD ansåg att en försämring av den allmänna förmögenhetssituationen i ett aktiebolag inte i sig är en skada som förorsakar styrelsemedlemmar ersättningsansvar. Bolagets vinst respektive förlust är en del av affärsverksamheten. HD ansåg att man inte kunde påvisa ett tillräckligt orsakssamband mellan försummelsen och den uppkomna skadan i förhållande till Bolaget själv. Bolagets ägare innehade alla bolagets aktier och kunde därmed enväldigt bestämma om bolagets angelägenheter. Genom ett enhälligt beslut kan dessutom aktieägarna avvika från aktiebolagslagen, såvida beslutet inte kränker borgenärerna eller motsvarande parters rättigheter. I detta fall ansåg HD, att endast enstaka borgenärers rätt hade kränkts. Dessa borgenärer hade möjligen rätt till ersättning, men eftersom ersättningskravet var framlagt av fel instans, av konkursboet, förkastades käromålet.

Prejudikatets inverkan på styrelsemedlemmarnas skadeståndsanvars allmänt

HD förnekar inte genom sin argumentation möjligheten av att skadeståndsansvar för styrelsemedlemmar kunde uppstå. Utredningen av försummelsens inverkan på skadan och den skadelidande visar sig i många fall vara en av nyckelfrågorna i förhållande till utgången av olika ersättningskrav. En dylik tolkning gällande försummelse av ansökan om tvångslikvidation torde dock inte realiseras under den nya aktiebolagslagen. Däremot torde prejudikatet kunna tillämpas analogt gällande försummelse av den nuvarande anmälningsskyldigheten.

Viktigt att tänka på innan skadeståndskrav framställs

Den skadelidande har enligt allmänna skadeståndsprinciper rätt till full ersättning för den förorsakade skadan. Orsakssambandet mellan skadevållaren, skadan och skadans omfattning är dock ofta oklar. Därtill kan det i det enskilda fallet finnas restriktioner som begränsar skadevållarens ansvar, t.ex. vilken grad av vållande som krävs eller frågan om huruvida ansvaret sträcker sig till både direkta eller indirekta skador.

I det ovan nämnda fallet fanns det oklarheter gällande vem som de facto var den skadelidande och samtidigt också den ersättningsberättigade. Det är därför viktigt att utreda fallet och alla sakgrunder noggrant samt analysera och utvärdera riskerna innan man påbörjar en rättsprocess. En rättsprocess är oundvikligt både lång och kostsam. Det ligger inte i någondera partens intresse att ersättningskrav framställs av fel instans.